Kanske en av de mest legendariska musikkarriärerna någonsin har sin början i England i början av 50-talet, då en 13-årig David Robert Jones började en karriär som saxofonist. Under de kommande åren av sin tonårstid skulle Jones arbeta som saxofonist i olika mod-band, dock högst ignorerad av omvärlden och utan någon anmärkningsvärd framgång. 1966 tog Jones artistnamnet David Bowie.
Efter misslyckat experimenterande med olika band och musikstilar släppte Bowie till slut albumet ”Man Of Words, Man Of Music” 1969, ett trippigt verk som turligt nog för Bowie innehöll singeln ”Space Oddity” — och succén var ett faktum. Singeln blev en stor hit i Storbritannien och Bowie bestämde sig för att satsa på musiken på riktigt. Resultatet blev så småningom ”The Man Who Sold The World”, ett album som trots att det gick i det närmaste obemärkt förbi gav vinst i form av Bowie’s mest kända inkarnation, Ziggy Stardust.
Den bisexuella, androgyna rockstjärnan från en annan planet, Ziggy Stardust, väckte mycket uppmärksamhet, och likaså gjorde Bowies avslöjande att han var homosexuell. Bowie släppte albumen ”Hunky Dory” innehållandes ikoniska singlarna ”Life On Mars?” och ”Changes”, följt av lika ikoniska albumet ” The Rise And Fall Of Ziggy Stardust And The Spiders From Mars” som gjorde Bowie till en internationellt erkänd musiker.
Bowie är känd för att vara en riktigt kameleont, både musikaliskt och teatraliskt med sina spektakulära föreställningar. Många var dock förvånade när han redan 1973 valde att lägga det sin framgångsrika Ziggy Tour på is till fördel för en helomvändning i musikstil och ett sound mer inspirerat av amerikansk soul än rock, en inspiration som kulminerade i albumet ”Young Americans” (1975) och storheten ”Fame”.
Stjärnans souliga sound, vilket han själv döpt till ”plastic soul” övergick i mitten av 70-talet till ett kusligt avant-pop sound på 1976 års ”Station to Station”. Strax därefter flyttade stjärnan till Berlin, där han spelade in ytterligare tre album, fyllda av experimentell elektronisk musik. Bowies stortid under slutet av 70-talet och början av 80-talet kulminerade i albumet ”Let’s Dance” 1983, även denna gång i en helt ny dance-pop stil. Samma år uppträdde Bowie på Ullevi i Göteborg med sin ”Serious Moonlight Tour”, inför nästan 60.000 fans. Trots de enorma framgångarna med ”Let’s Dance” så nådde uppföljande album inte samma status.
Slutet av 80-talet såg flertalet album släppas utan någon större succé, även om Bowie också engagerade sig i en karriär som skådespelare och spelade in flera filmer. 1989 släpptes albumet ”Sound + Vision”, vilket var det första albumet sedan ”Let’s Dance” som möttes av överväldigande positiv kritik. Bowie bestämde sig därefter för att starta gruppen Tin Machine. Tin Machine hann släppa två självbetitlade album som i princip gick kritikerna obemärkt förbi. Gruppen blev dock kortvarig, och 1993 återvände Bowie till en solokarriär med albumet ”Black Tie White Noise” i ett försök att återuppliva sin karriär.
Genom hela 90- och 00-talet fortsatte Bowie att experimentera med olika musikstilar, inkluderat de något märkliga genrerna industrial och jungle. Bowies ständiga hoppande mellan och experimenterande med olika musikstilar genom sin karriär har varit startskottet för en rad olika subgenrer, så som punk, new wave, goth rock och electronica. Även om Bowies egen karriär varit något av en bergochdalbana av med- och motgångar så står det klart att han är en av vår tids mest inflytelserika musiker, inte bara inom rockmusiken.
2004 slutade Bowie turnera för gott, och hans sista framträdande var för en välgörenhetsgala 2006. 2013 återvände Bowie till musikproducerandet med albumet ”The Next Day” efter nästan ett decennium i dvala. Stjärnan fortsatte vara aktiv inom musiken fram tills det att han dog av levercancer 2016, endast två dagar innan hans sista album ”Blackstar” släpptes.
