I januari 2010 kommer The Magnetic Fields att släppa sin nya skiva ”Realism”, som är en tvilling till förra skivan ”Distortion”. Eller kanske mer som the evil twin, en motpol till den föregående. Andra sidan av Stephin Merritt-myntet. Skivorna hör ihop men då ”Distortion” var en skramlig hyllning till industripop som Jesus and Mary Chain är ”Realism” en mer folkig och svängig skapelse. Frontfiguren Merritt säger ”Realism is folk, although I couldn’t really bring myself to go all the way with folk. I can’t stand the sound of an acoustic guitar for more than three minutes at a time.”

Detta skulle kunna förklara bandets varierande och experimentella sätt att göra musik. Merritt beskriver den som en kalejdoskopisk skiva med influenser från 60- och 70-talens brittiska folk. Typiskt Stephin Merritt handlar texterna om kärlek och ensamhet, bisarra figurer och hämndaktioner, allt med genomgående cynism och humor. Kanske de bästa, roligaste och mest träffande texterna i popmusiken.

För de olyckliga satar som inte ännu fångats av Magnetic Fields dragningskraft finns allt att vinna. Bandets genomslagsplatta ”69 Love Songs” är 69 låtar som kommer att bli ditt soundtrack, särskilt när folk är idioter och kärleken hånskrattar åt dig. Det är musik som man kommer tillbaka till gång på gång, som aldrig känns ohet eller fel. Stephin Merrit kommer att bli din fantastiskt bittra och cyniska (och brunklädda, kolla här http://nymag.com/fashion/08/spring/44210/index4.html) gamla gaygubbkompis och du kommer att älska honom för det. Efter skivsläppet sticker Magnetic Fields ut på turné som stannar i Filadelfiakyran i Stockholm den 24 mars så att vi lyckliga satar kan ta del av underverket.

Do you want to break my heart? Yeah! Oh yeah!